Dooh.

Sedan verkar du negligera intressanta frågor rörande ramar för polisens arbetsmöjligheter resp. en insats av det slag som nu varit aktuell (som INTE gjorts av polisen). Lundblad har sammanställt sina resonemang i en text, då han bl.a. skriver:

“Men följer därav att APB får leta efter alla tecken på piratkopiering i största
allmänhet? Går det även att söka efter annan information som skulle kunna
leda till polisanmälan?”
[—]
“Svårligen: notera att utredningen hela tiden gäller konkreta intrång, och inte intrång i allmänhet!
En anledning till detta är att det här rör sig om en civilrättslig undersökning. Om polisen gör en undersökning är det rimligt att de får leta efter all slags olagligheter: polisen har samhällets mandat att upprätthålla lagen. Men i en civilrättslig undersökning är syftet att garantera en parts rättigheter – inte att upprätthålla lagen i allmänhet. Om vi accepterade att en civilrättslig undersökning som påkallats av en rättsinnehavare fick utvidgas till vilken typ av brottslighet som helst skulle vi de facto ha privatiserat polisfunktionen i samhället på ett sätt som vore olyckligt.”
( skriver.nu/d... sida 16)

Du dissade Lundblad rätt kvickt förut, men du kanske ska ge hans resonemang en andra läsning?

Så om det nu stämmer att det gick fel till när de fick sin husrannsakan så ska ju detta utredas och sedan tas upp i rätten om det är fel. Att tala om hur fel det är att införskaffa sig bevis för ett brott är inte ett sätt att rättfärdiga ett annat brott.

Så min åsikt är att diskussion om vad som hittades och inte hittades inte hör hemma i diskussion om ifall det var rätt eller fel att göra husrannsakan. (Självklart ska det höra hemma som underlag för diskussionen, tex att 1) de gav rätt för husrannsakan för viss sak, 2) denna sak hittades inte, 3) var det något systematiskt fel när medgivande för husrannsakan medgavs med tanke på att sökt ändamål inte hittades.

tack för mina fem cent

Om ett beslut om husrannsakan är fattat finns det (naturligtvis, för varje intelligent person som förstår hur detta måste fungera!) inga omständigheter som i efterhand kan återta legitimiteten i husrannsakan. Inte ens om polisen gör en husrannsakan hos en fullständigt oskyldig person och inte finner något av det de söker efter så blir husrannsakan i sig olaglig. Detta är ett tillräckligt svar för det du är ute efter. Att man här fann den typ av kriminalitet som husrannsakan avsåg gör säkert att husrannsakan ses som välmotiverad och framgångsrik, och eftersom målet är nått bryr man sig inte om att leta efter de 10 låtar som man hade som underlag vid ansökan om husrannsakan, utan man inleder istället en systematisk utredning av de brottsbevis man har (450000 låtar mm). Således har det inte funnits någon drivkraft hos polis och åklagare att finna de nämnda tio mp3-filerna. Brottet är f ö med detta plötsligt kollosalt mycket mer omfattande, med långt flera parter med skadeståndsanspråk. Jag är säker på att polisen har förstått exakt hur det här skulle utveckla sig om de fann servrarna.

Att jag skriver att ni är korkade som inte begriper detta beror på att jag anser att ni borde inse att vart enda vid husrannsakan upptäckt brott (och ett sådant som gäller själva husrannsakan) som NI anser är ett brott (jag förstår att ni inte anser att copyrightbrott är brott) inte kan göra husrannsakan illegitim och olaglig om inte exakt den person man trodde utför brottet eller exakt den person man trodde drabbades egentligen var den drabbade. Inte sant? (Ni borde faktiskt som samhällsmedborgare även känna till att inte ens om ingenting hittas gör en husrannsakan felaktig!)

Begränsningar i polisens möjligheter att agera för att stoppa den typ av brott man är ute efter men av en betydligt större magnitud om man inte finner exakt det man letar efter finns som sagt inte. Förstår man inte det är man tämligen bakom flötet, men jag skulle kunna ge en juridisk hpllbar förklaring också, men det har jag inte tid med just nu. Jag tror att 99 av 100 inser det naturliga i detta resonemang. Jag vet inte ett enda exempel på att polisen inte har kunnat stoppa ett allvarligare brott av samma art som man letar efter, och jag anser nästan att bevisbördan ligger på er i detta fall, men jag kanske återkommer med en vattentät uppbackning i juridiken efter lite fluktande i den. Men detta är tämligen grundläggande saker och borde begripas av vem som helst utan hänvisning till lagtext. Jag vill påstå att man annars helt enkelt är tämligen korkad. God natt nisse och andra tämligen…

En sak till: att stora mängder musik hittats på beslagtagna datorer är nog inte i sig tillräckligt för fällande dom. Innehav av kopierad musik är inte olagligt. Så om materialet nu alls får användas i rätten så kommer väl mycket att hänga på loggar etc som bevisar att materialet spridits/tillgängliggjorts. Utan sådana bevis kan ju serverägaren försöka hävda att det rörde sig om en enda individs privata backuparkiv. Kanske inget försvar som funkar i praktiken, men teoretiskt möjligt.

Du ser väl att förklaringen är naturlig, samt inser väl att inte tillslaget är mindre olagligt för att man ännu inte har plockat fram just de där titlarna. Ja du kanske t o m inser att de där titlarna är rätt oväsentliga när man funnit ett antal piratservrar fyllda med dessa tusentals spel och filmer samt 450000 låtar?

(Fy vad tråkig man blir när man diskutterar självklarheter. :-/ )

Tror du verkligen det?