Jag har sagt det tidigare men det är värt att upprepas. Efter att Per T. Ohlsson fick koncentrera sig på sitt skrivande leverar han varje söndag riktigt läsvärda krönikor, så även denna vecka:

Koncentrationen av makt till Persson fick ödesdigra konsekvenser annandag jul 2004: när statsministern valde att prioritera julfirandet på Harpsund var det ingen som kunde, eller vågade, ta initiativ för att bistå tusentals svenskar som drabbats av tsunamin.

Nu, inför Konstitutionsutskottets granskning av tsunamikaoset i regeringskretsen, är det dags att sätta nästa ”styrelsefråga” på dagordningen:
Ansvarsutkrävandet.
Ingen av de ministrar eller höga tjänstemän som pekas ut som ansvariga av Katastrofkommissionen har avgått. Trots att Göran Persson i en bok från 1997 beklagade att det är klent ställt med ansvarstagande i Sverige

[...]

Det är fullt möjligt att Freivalds avgår efter KU:s granskning – eller strax före om det står klart att hon kommer att få skarp kritik. Men då faller hon därför att det är politiskt nödvändigt, inte därför att det är rätt att utkräva ansvar av henne för UD-maskineriets sammanbrott.

[...]

Tolv år med ett oavbrutet maktinnehav som tas för givet av det styrande partiet. Tio år med en unikt maktfullkomlig statsminister. Och nu, efter Katastrofkommissionen, den mest förödande utredningskritik som någonsin riktats mot en svensk regering.
Med ett sådant utgångsläge borde årets valrörelse handla om något mer än ersättningsnivåer och skattetryck.
Till exempel det förhållandet att vi lever i ett land som styrs u.p.a.

Via Haja.

Andra bloggar om: tsunamin, Sydsvenskan, Per T. Ohlsson

Posted by globaljuggler on Sunday, January 8th, 2006 at 11:44 am.