När Maud Olofsson under P1:s utfrågning i morse sa att utländska företag under en begränsad tid ska kunna konkurrera i Sverige med lägre löner upprörde det en del känslor. Detta är egentligen inte något nytt och rättsläget är i dagsläget oklart eftersom vi ännu inte vet om konfliktåtgärderna mot skolbygget i Vaxholm var berättigat eller ej.

Idag händer det att svenska byggföretag åtar sig tillfälliga uppdrag i Tyskland och konkurrerar med lägre lönekostnader. Om de svenska företagen skulle tvingas betala de tyska lönekostnaderna skulle man förlora upphandlingen eftersom de tyska redan befintliga företagen har fördelar i form av bättre kunskap om lagar och regler, genom befintliga nätverk och distributionskanalar osv. För att svenska företag ska kunna konkurrera har man använt den fördel man faktiskt har, nämligen lägre svenska löner. De svenska byggarbetarna har sannolikt inte lidit av detta.

De tyska uppdragsgivarna får sitt bygge billigare och får ett större utrymme att konsumera annat. På samma sätt skulle svenska familjer kunna bo billigare om utländska byggföretag tilläts verka i landet. De pengar familjen sparar kommer de givetvis att konsumera på annat vilket gör att nya jobb skapas någon annanstans. Detta är en historiskt naturlig process; den kreativa förstörelsen.

Historiskt sett borde svenska partier välkomna denna process. Det är därför Sverige står där vi gör idag, med en hög levnadsstandard och med en hög utbildningsnivå.

Egentligen är det därför förvånande att Socialdemokraterna sparkar bakut [1, 2, 3, 4].

Men vad är det som händer när man går emot sin egen ideologi, och i det här fallet välkomnar en protektionistisk hållning? Tja, Politics make strange bedfellows heter det ju. Socialdemokraternas kompisar i den här frågan blir då föga förvånande Sverigedemokraterna.

Andra bloggar om: LO, socialdemokraterna, politik, val2006, protektionism, centerpartiet, sverigedemokraterna

Inlägget är inpingat till intressant.se

Posted by globaljuggler on Tuesday, August 22nd, 2006 at 8:49 pm.